onsdag, november 11, 2009

Hemlängtan

Jag har hemlängtan. Längtar efter vårt hus, vår säng, våra kissar, våra grannar, vårt kök, vårt badkar, vår öppna spis. Längtar efter att baka, laga mat, fixa frukost, pyssla, pynta, städa, gå ut med soporna, kratta löv, hämta posten. Längtar efter vårt liv!

Är trött på hotellet. Är trött på att någon knackar som en tok på dörren varje morgon, och vill komma in och städa. Är trött på den torftiga hotellfrukosten. Är trött på att bo i en väska. Är trött på att behöva diska Eltons nappflaskor och matskålar i handfatet. Men mest av allt är jag trött på den där förbaskade tumören.

Vi har fattat grejen nu. Jag menar, vad var egentligen syftet med att vi skulle behöva gå igenom det här? Var det för att vi skulle komma närmare varandra? Check! För att vi skulle lära oss att uppskatta våra liv och vår tid tillsammans? Check! För att jag skulle gå ner mina sista gravidkilon? Check!

Så kom igen nu, tumören. Vi hajjar. Du kan dra nu. Bort! Lämna oss ifred!

21 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hoppas innerligt att tumören fattar nu och drar sin kos så ni kan fortsätta med era liv. Tänker på er,
/B
www.lyckligagatans.blogg.se

Idéverkstan sa...

Vad fint skrivet. Jag håller med - pyts väck tumören!

Kramar
Lisa

Emmas utsikt sa...

Ja jag är enig. Far och flyg fula tumör!

milla-andante sa...

Jag förstår dig så väl...!!!
Den där hemlängtan liknar ingenting annat...
Önskar så att jag kunde trolla bort den där sjukdomen från jorden i all evighet!
Kram till er alla tre!

•lotta på solrum|fnurr• sa...

fasiken vad ni kämpar på!
känner er inte men skickar så mycket ork jag kan via www.
heja!

Anna sa...

Jag vet inte riktigt vad ska skriva. Alla ord känns så torftiga och små inför det som ni går igenom. Skickar alla omtankar till er!

Anne-Mari Geitz sa...

Mikeey och Caroline!Vad finns det att säga...Ingenting! Sorg i mitt hjärtat över att ni måste utstå detta. Jag kan tänka mig att konvertera till vilken religion som helst om jag bara visste att det hjälpte...Överväg mitt erbjudande så att vi iaf får bidra med något!

Ulrika sa...

Nu kan verkligen allt det jobbiga bara försvinna så att det vanliga livet får komma tillbaka, det önskar jag er!

Kram från Ulrika

Kalkstenssommar sa...

I vissa stunder tystnar orden. När något är svårt och obegripligt blir orden så små, obetydliga och "tunna".

Du kommer att stå ut, det kommer bättre dagar, till dess håll ut!

Tänker på dig varje dag du vardagshjältinna som slåss för de dina.

Många kramar

L

Anna sa...

Det måste vara fruktansvärt. Usch, det gör ont i hela mig.

Vet inte vad jag ska skriva, men vill skriva nåt. Det berör.

Styrkekram.

Helena sa...

Ja tumör ge upp och lämna familjen ifred! Det räcker nu!

Varm kram

Camillasnyahem sa...

Oj, vilken rak och stark text som gjorde att jag sitter här med tårar i ögonen. Jag tror också ni fattat grejen så därför ska ni få tillbaka era liv, NU.

KRAM!

Mammamört sa...

Hittade din blogg i våras när jag var gravid. "Tappade bort den" när den lösenordsskyddades och hittade den nu i veckan igen och blev så glad, för den är full med vackra bilder och otrolig inspiration! Jag håller alla tummar jag har och sänder vackra tankar till högre makter för att tumören ska väck väck väck! Tänker på er...

Fröken Fräken sa...

Jag "bodde" på sjukhus när min mamma blev sjuk, och förutom allt elände runt omkring så är miljön man vistas i inget som på något sätt gör att man mår bättre. Inte minst för min mamma som bara ville hem! Jag hoppas att tumören har packat väskan, och sitter på något plan till Eländes elände, där den kommer ifrån...

Ang zinkvaserna så fanns de nog kvar på Granit i Sickla och Götgatan. Ringer man till en butik så brukar de vara bussiga och söka i vilka butiker de kan finnas kvar. Och jag tror nog att det är på ingång nya omgångar också!

Hem och Lycka sa...

Usch, jag lider verkligen med er och håller med dig och de andra som skrivit. Uppmanar tumören att fara åt fanders!

Undrar hur mycket ni gav för er Juno? Har en i åtanke men är osäker på hur mycket jag bör ge..

stor KRAM

Hem och Lycka sa...

Tack för tipset, jag kommer nog också betala lite för mycket anar jag ;-)

kram Mia

Moa sa...

Sitter här och läser med tårar i ögonen - hoppas verkligen att den där dumma tumören försvinner !

Tänker på er !

Många varma kramar

Moa

Anonym sa...

Kära vänner.
Det känns väldigt smärtsamt att läsa om er sitution och hur ni känner er. Det enda jag ka göra just nu, är att knäppa mina händer och be en bön om kraft och om ett gudomligt ingripande. Kram Karin

Daniel sa...

Bort med skiten Döden dö tumör!

Vi läsare ger ALLA -tumören väck- energi kramar!

Stjärnor & Champagne sa...

Jag hoppas verkligen att det blir bra för er och att ni kommer hem snart om ni nu inte redan har gjort det.
Kram Anne

Låtta-Påtta sa...

Hej hittade hit till Gotlandsliv genom att gå igenom en hel del bloggar. Läste en del inlägg och blev väldigt berörd.

: ) LiseLotte