lördag, november 21, 2009

På krigsstigen

Säger någon att jag är stark en gång till, så ligger en lavett nära till hands. Jag är så oerhört trött på att höra de orden. De är så urvattnade. Uttjatade. Betyder inte ett smack. Vad vet de om hur jag mår, egentligen? Bara för att jag inte lägger mig ner och skriker på golvet framför deras fötter, betyder det väl inte att inte jag också kan må dåligt? Det som de ser är kanske inte alltid hela sanningen.

Jag vet att det är välmenade ord från den som fäller dem. "Du är stark." Jag är inte stark. Jag mår också dåligt av allt det här.

Min älskling är sjuk, och jag kan inte göra honom frisk. Det blir tydligare och tydligare. Han är trött. Mår illa. Och han tappar håret. Han har en stor kal fläck på högra sidan av huvudet. Det gör det hela så konkret. Så tydligt. Det är där, där bakom fläcken, som den sitter. Tumören. Cancern. Innan har jag nog inte riktigt förstått. Han har ju mått bra, varit pigg. Det har inte synts på honom. Men nu.

Jag har en älskling som behöver mig. Och en son som också gör det. Så jag måste kämpa på. Men säg för guds skull inte att jag är stark för det!

12 kommentarer:

A sa...

Jag kan kanske på ett litet sätt förstå hur det känns. När jag fått mitt fjärde missfall i rad och folk sa att "Det kommer att ordna sig" eller "du klarar detta, du är stark" ville jag bara skjuta dem med elpistol. Jag mådde(och mår)skitdåligt. Det jag önskar allra mest är att någon kunde säga att "Fan, det är förjävla trist och orättvist detta". Glada hejarop känns mer som en käftsmäll.

Klart att du mår jättedåligt av detta och jag hoppas verkligen att du också får den hjälp som behövs! Skickar mina varmaste styrkekramar till er.

Hedera Helix sa...

Det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara i din situation, det går nog inte att föreställa sig om man inte varit där.

Fortsätter att hålla tummar för att det vänder och att ni snart mår bättre - bägge två!

Hem och Lycka sa...

Det går inte ens att föreställa sig hur dåligt ni måste må och hur jobbigt ni har det. Man kan bara ana och skicka stora bamsekramar som kanske kan ge lite lindring för stunden.

kram

Lyktor och Tyg sa...

"tårar"
kram

Ingunn fra Trøndelag! sa...

Hei!! Ja, livet kan snu..opp / ned - lett som en plett!!
Er en jente fra Norge, gift me en svenske, og 3 barn!!
Som 23 årin ble jeg operert for en stor svulst i lillehjernen, operasjonen ble vellykket og alt gikk bra!! For ganske nøyaktig 2 år siden holdt vi på å miste vår eldste datter som da var 3 år, pga en svulst i brystet som trykte sånn på luftstrupen at hun holdt på å bli kvalt... ingen garantier...men mot alle odds levde hun over opersjonen, og d ble en knalltøff tidsepoke me cellegift!! Hun har vært frisk i et og et halvt år nå..:O))))))))
Jeg kjenner igjen fortvilelsen din, så meningsløst å bli rammet så hardt, kreft dreper all selvfølgeligheter i livet, angsten setter spor for alltid, fortvilelsen,uro...
Det må være lov å bli SINT...kjempesint på alle "floskler" som blir sagt..stort sett av folk som merner d så vell..men ikke har peiling!!
En sorg skal ikke rettes som en stil, den skal lyttes til, og vises omsorg for...Du vet best hva dere går igjennom nå..
D finnes inngen vei utenom, veien til seier går igjennom...og den blir TØFF!!!!
Håper jeg ikke har støtt deg på noe vis..kommer til å følge bloggen din å håper noen ord fra en verdenssøster som har fått prøvd livet the hard way kanskje kan være et lysglimt et minutt eller to...
Tenker på dere!!

Jennie sa...

Jag tror det är ord i all väl mening, även om ordens innebörd kanske blir lite fel men jag tror människor blir väldigt starka i kriser. Även om vi människor inte delat samma kriser, har vi alla mött kriser av olika slag i våra liv. Sorger, vi har förlorat nära, utsatts för sjukdom. Det har vi gemensamt, känslan av maktlöshet och förtvivlan utan att för den delen ha upplevt precis samma kris. För dig är det din älskade sambo drabbats hårt och givetvis du därtill. Jag tror inte går att värdera eller jämföra känslor men många gånger delar vi nog en känsla fast det kommer från olika ursprung

Jag är en utav dem som uttryckt att ni är starka tillsammans, det kanske har varit fel ord och jag kan förstå hur du menar och känner, att ingenting vi säger eller skriver runt om gör just nu situationen bättre.

Vi kan inte förstå just era tankar och känslor men empatin finns och den vill vi ge utav, så mycket vi kan!! Många gånger är det svårt att finna orden men många vill ändå skriva dem.

Var rädd om dig och tillåt dig att inte vara stark hela tiden Caroline. Vi tänker på dig.
Kram Jennie

Gotlandsliv sa...

Ingunn!
Inte stött, snarare stärkt. Behöver höra solskenshistorier! Tack för att du delar med dig.

Och ni andra, tusen tack, ni med. Det betyder mycket att läsa era fina ord.

Kramar!

♥ Mittvitahus ♥ sa...

Finner inte ord, skickar bara en kram och en tanke till er!

Kram Mia

Styling a`la Anna sa...

Åhh vännen... har tänkt så mycket på dig.. Jag tror nog att jag mer än en gång sagt att ni är starka och att ni kommer att fixa det här.. kanske det tillslut blir förbaskat uttjatat.. förlåt mig! Men..det är den enda vägen. Men klart att man inte är stark jämt, klart att det känns övermäktigt. Vill du ta en fika, snacka skit om tumörer och cancer eller om vad helst du känner för, så får du JÄTTEGÄRNA ringa mig, 070-1506354 KRAM Anna

Gotlandsliv sa...

Anna! Jag har så dåligt samvete för att jag inte skickat intervjusvaren till dig! Förlåt! De kommer i veckan.
Kram

Grinden på glänt sa...

Jag förstår inte hur det är att ha en man som är så sjuk och jag tänker inte påstå det heller. Men jag hoppas att nån högre makt ser till att allt blir bra för er! Stor kram!!

fröken blund slår dank sa...

Det gör ont. det är smärta i din text.
som ilar i magen.på riktigt.
Jag tänker på er ofta. fast vi inte mötts nångång.
och jag skickar helvetes med energier åt ert håll. För de behövs. stark eller inte.
Vet inte vad jag ska skriva.
men ni finns i mångas tankar. det är jag övertygad om.
stora kramar...och så de där helvetes massa energierna oxå...