söndag, november 22, 2009

Lusseänglar

För en tid sen kunde ni läsa om den fina vinsten jag lyckats kamma hem i Allers lusse-tävling. Nu finns tidningen med mitt tävlingsbidrag ute i butik! En ganska häftig känsla... Någon har bakat mina lusseänglar efter min skiss. Bild kommer så småningom.

lördag, november 21, 2009

På krigsstigen

Säger någon att jag är stark en gång till, så ligger en lavett nära till hands. Jag är så oerhört trött på att höra de orden. De är så urvattnade. Uttjatade. Betyder inte ett smack. Vad vet de om hur jag mår, egentligen? Bara för att jag inte lägger mig ner och skriker på golvet framför deras fötter, betyder det väl inte att inte jag också kan må dåligt? Det som de ser är kanske inte alltid hela sanningen.

Jag vet att det är välmenade ord från den som fäller dem. "Du är stark." Jag är inte stark. Jag mår också dåligt av allt det här.

Min älskling är sjuk, och jag kan inte göra honom frisk. Det blir tydligare och tydligare. Han är trött. Mår illa. Och han tappar håret. Han har en stor kal fläck på högra sidan av huvudet. Det gör det hela så konkret. Så tydligt. Det är där, där bakom fläcken, som den sitter. Tumören. Cancern. Innan har jag nog inte riktigt förstått. Han har ju mått bra, varit pigg. Det har inte synts på honom. Men nu.

Jag har en älskling som behöver mig. Och en son som också gör det. Så jag måste kämpa på. Men säg för guds skull inte att jag är stark för det!

onsdag, november 11, 2009

Hemlängtan

Jag har hemlängtan. Längtar efter vårt hus, vår säng, våra kissar, våra grannar, vårt kök, vårt badkar, vår öppna spis. Längtar efter att baka, laga mat, fixa frukost, pyssla, pynta, städa, gå ut med soporna, kratta löv, hämta posten. Längtar efter vårt liv!

Är trött på hotellet. Är trött på att någon knackar som en tok på dörren varje morgon, och vill komma in och städa. Är trött på den torftiga hotellfrukosten. Är trött på att bo i en väska. Är trött på att behöva diska Eltons nappflaskor och matskålar i handfatet. Men mest av allt är jag trött på den där förbaskade tumören.

Vi har fattat grejen nu. Jag menar, vad var egentligen syftet med att vi skulle behöva gå igenom det här? Var det för att vi skulle komma närmare varandra? Check! För att vi skulle lära oss att uppskatta våra liv och vår tid tillsammans? Check! För att jag skulle gå ner mina sista gravidkilon? Check!

Så kom igen nu, tumören. Vi hajjar. Du kan dra nu. Bort! Lämna oss ifred!