lördag, oktober 10, 2015

Den stora visningsdagen


Idag har det varit husvisning här i Tofta. Mäklaren meddelade att vi hade 15 intresserade par på besök, vilket tydligen var bra utdelning. 

Själv har jag spenderat dagen i nya lyan på Thottgatan, där det har skrapats, spacklats, målats och rivits tapeter. Det är mycket jobb kvar. Men med hjälp från mina kära kommer det bli så himla fint. När underbara vännerna ställer upp som barnvakt blir det lite mer gjort. Och när ungarna dessutom får sova över så hinner man även med lite återhämtning. Nu vin och choklad framför brasan. Imorgon sovmorgon. 

söndag, oktober 04, 2015

Till salu


Skyltarna har kommit upp. Och aldrig tidigare har vår lilla väg varit så vältrafikerad som idag. 

lördag, oktober 03, 2015

På Hemnet


Då var annonsen ute på Hemnet. Och jisses vilken märklig känsla. Jag har förvisso blivit ganska van vid att se mitt hem på bild, men det känns så väldigt annorlunda i det här sammanhanget.

Å ena sidan har jag redan lämnat det i tanken. Gått vidare. Å andra sidan är det ju fortfarande min lilla bebis. Det hade inte funnits om det inte var för mig. Känslan kanske kan liknas vid den man har när barnen ska flytta hemifrån. Fast den här gången är det mamman som flyttar hemifrån och lämnar "barnet" kvar... eller nåt. Jag vet inte. Men jag hoppas att mitt husbarn får nya fina fosterföräldrar som tar väl hand om det. 

Här hittar du annonsen:

En känslomässig bergochdalbana


Jag är ett känslomässigt vrak. 

Ena minuten känner jag att det här med flytten är det bästa som kan hända oss. Att det kommer bli helt fantastiskt bra. Det bubblar i mig av förväntan och jag längtar efter att få gå loss med penseln i lägenheten. Jag kan se framför mig hur barnen och jag promenerar till dagis om morgnarna, hur vi cyklar ner till hamnen och äter glass och hur kul de har i den nya trädgården. Tänker att i vinter kommer jag kunna se snöflingorna sakta dala ner i ljuset av en gatlykta, som jag har saknat det!

Nästa minut står jag och bölar över en flyttlåda. Tänker att snart kommer någon annan kalla det här för sitt hem. Att jag aldrig mer kommer att få njuta av ett glas vin med grannarna en sommarnatt i växthuset. Jag har ångest över vad som ska sparas och inte. Våndas över hur allt ska få plats i lägenheten. Önskar att jag inte var så sentimental och vågade kasta mer. Tankarna snurrar. Är det ett klokt beslut, det här med att flytta? Tänk om vi inte kommer trivas? Tänk om lägenhet inte är vår grej, vi som är vana att kunna väsnas och inte störas av andra? Tänk om barnen inte får det bra? Som om jag hade nåt val. 

Japp. Ett känslomässigt vrak. That's me. 

onsdag, september 30, 2015

Kvällsnöje


Fick i eftermiddags veta att det blir fotografering av huset IMORGON. Gaaah! Kvällen och natten har så här långt bestått av städ och plock och piff. Inte ens hälften är klart, men nu är undertecknad helt färdig och tänker att det är en dag imorgon också. Och att fotografen nog kanske är försenad och har svårt att hitta eller nåt. Man kan ju alltid hoppas. 

måndag, september 28, 2015

Det går undan nu


Hektisk dag idag. Besök av energibyrån för energideklaration på huset, och mäklarmöte för planering av försäljningen. Fotografering senare i veckan och förhoppningsvis ut på hemnet till helgen. Håll i hatten, nu kommer det gå undan. 

Dessutom har jag idag fått nyckeln till vår nya lägenhet. Grym känsla! 

torsdag, september 24, 2015

Visby - here we come!


Efter nästan 7 år på landet i Tofta, ska nu jag och barnen bli stadsbor. Vårt nya hem är en mysig våning i ett 20-talshus i södra Visby. Den har dubbeldörrar, högt i tak, inredd vind, gå-in-skafferi, ett valnötsträd i trädgården och havsglimt om man hänger ut över balkongräcket. Ja, ni hör ju, det kommer bli hur bra som helst.

onsdag, september 23, 2015

Ett nytt kapitel


Som det uttjatade talesättet lyder, så blir livet aldrig som man tänkt sig. Ibland är det jobbigt och frustrerande. Och ibland är det faktiskt ganska spännande att inte veta vart man är på väg. Att bara följa med.

Ni som hängt med sedan starten har fått följa hur vårt fantastiska gotlandshus blev till. Och jag tänkte att ni nu ska få vara med när vi säger hej då till det, vänder blad och börjar på ett nytt kapitel. För det är dags nu. Det är jobbigt. Och väldigt spännande.