lördag, oktober 03, 2015

En känslomässig bergochdalbana


Jag är ett känslomässigt vrak. 

Ena minuten känner jag att det här med flytten är det bästa som kan hända oss. Att det kommer bli helt fantastiskt bra. Det bubblar i mig av förväntan och jag längtar efter att få gå loss med penseln i lägenheten. Jag kan se framför mig hur barnen och jag promenerar till dagis om morgnarna, hur vi cyklar ner till hamnen och äter glass och hur kul de har i den nya trädgården. Tänker att i vinter kommer jag kunna se snöflingorna sakta dala ner i ljuset av en gatlykta, som jag har saknat det!

Nästa minut står jag och bölar över en flyttlåda. Tänker att snart kommer någon annan kalla det här för sitt hem. Att jag aldrig mer kommer att få njuta av ett glas vin med grannarna en sommarnatt i växthuset. Jag har ångest över vad som ska sparas och inte. Våndas över hur allt ska få plats i lägenheten. Önskar att jag inte var så sentimental och vågade kasta mer. Tankarna snurrar. Är det ett klokt beslut, det här med att flytta? Tänk om vi inte kommer trivas? Tänk om lägenhet inte är vår grej, vi som är vana att kunna väsnas och inte störas av andra? Tänk om barnen inte får det bra? Som om jag hade nåt val. 

Japp. Ett känslomässigt vrak. That's me. 

Inga kommentarer: