lördag, oktober 10, 2015

Den stora visningsdagen


Idag har det varit husvisning här i Tofta. Mäklaren meddelade att vi hade 15 intresserade par på besök, vilket tydligen var bra utdelning. 

Själv har jag spenderat dagen i nya lyan på Thottgatan, där det har skrapats, spacklats, målats och rivits tapeter. Det är mycket jobb kvar. Men med hjälp från mina kära kommer det bli så himla fint. När underbara vännerna ställer upp som barnvakt blir det lite mer gjort. Och när ungarna dessutom får sova över så hinner man även med lite återhämtning. Nu vin och choklad framför brasan. Imorgon sovmorgon. 

söndag, oktober 04, 2015

Till salu


Skyltarna har kommit upp. Och aldrig tidigare har vår lilla väg varit så vältrafikerad som idag. 

lördag, oktober 03, 2015

På Hemnet


Då var annonsen ute på Hemnet. Och jisses vilken märklig känsla. Jag har förvisso blivit ganska van vid att se mitt hem på bild, men det känns så väldigt annorlunda i det här sammanhanget.

Å ena sidan har jag redan lämnat det i tanken. Gått vidare. Å andra sidan är det ju fortfarande min lilla bebis. Det hade inte funnits om det inte var för mig. Känslan kanske kan liknas vid den man har när barnen ska flytta hemifrån. Fast den här gången är det mamman som flyttar hemifrån och lämnar "barnet" kvar... eller nåt. Jag vet inte. Men jag hoppas att mitt husbarn får nya fina fosterföräldrar som tar väl hand om det. 

Här hittar du annonsen:

En känslomässig bergochdalbana


Jag är ett känslomässigt vrak. 

Ena minuten känner jag att det här med flytten är det bästa som kan hända oss. Att det kommer bli helt fantastiskt bra. Det bubblar i mig av förväntan och jag längtar efter att få gå loss med penseln i lägenheten. Jag kan se framför mig hur barnen och jag promenerar till dagis om morgnarna, hur vi cyklar ner till hamnen och äter glass och hur kul de har i den nya trädgården. Tänker att i vinter kommer jag kunna se snöflingorna sakta dala ner i ljuset av en gatlykta, som jag har saknat det!

Nästa minut står jag och bölar över en flyttlåda. Tänker att snart kommer någon annan kalla det här för sitt hem. Att jag aldrig mer kommer att få njuta av ett glas vin med grannarna en sommarnatt i växthuset. Jag har ångest över vad som ska sparas och inte. Våndas över hur allt ska få plats i lägenheten. Önskar att jag inte var så sentimental och vågade kasta mer. Tankarna snurrar. Är det ett klokt beslut, det här med att flytta? Tänk om vi inte kommer trivas? Tänk om lägenhet inte är vår grej, vi som är vana att kunna väsnas och inte störas av andra? Tänk om barnen inte får det bra? Som om jag hade nåt val. 

Japp. Ett känslomässigt vrak. That's me.